Jag har ofta föraningar om vad som kommer att hända. Men det första, en riktig otäck händelse inträffade när jag var omkring 20 år. Jag hade haft körkort i några år men var lite ovan vid bilen. Det var en tidig morgon och jag hade kört en person som skulle infinna sig på en plats i en annan stad. Jag hade inte kört i den staden tidigare och allt var nytt för mig, både just den bilen och den platsen. Jag kände mig lite utlämnad så där tidigt på morgonen. När vi åkte ner till den plats där personen i fråga skulle infinna sig passerade vi en vägsträcka som delade sig konstigt och jag tänkte att ”Här är det lätt att köra fel.” Det var inte mer med det, utan vi fortsatte en bra bit till. När jag sedan skulle köra tillbaka kom jag till den vägsträcka där det hade sett så kontigt ut och tänkte att ”Här är det skumt. Bäst att jag tar det försiktigt.” Så jag kröp fram och när jag närmade mig back-krönet kom en bil emot mig, han körde på fel sida av vägen och hade jag haft en normal hastighet, hade en frontalkrock varit given.
Det här lärde mig att känna efter i magen innan jag gjorde något. Ibland känner jag att det är fel men hittar inga alternativ till den väg jag står i begrepp att ta, det kan gälla vad som helst i livet, men känner jag fel, så blir det fel. Kan jag stoppa mig själv och inte göra någonting i stället blir det rätt. Jag har lite svårt att lyda mig själv, men jag tränar på det.
Ja, det där med att tyda och lita på sin intutionskänsla är en träning. Du har en underbart vacker bild i din blogg.
SvaraRaderaJag försöker också lyssna inåt, men ibland tar viljan över och det blir fel.
SvaraRaderaSom jag skrev i ett annat inlägg har vi redan från barnsben lärt oss att inte lyssna på oss själva. Vi måste återta den kunskapen vilket ju inte är så lätt, men som gör att vi kommer må så mycket bättre.
SvaraRadera