Ann utmanar oss att berätta om något vitt. Det finns mycket att berätta om vitt. Vitt är allt och inget. Vitt är en blandning av alla färger. Jag visste det sedan tidigare så jag slog upp vitt i Wikipedia och där kan man läsa:
Alla vita färgämnen består av finfördelade genomskinliga material. Ett exempel är transparent vatten, som även i form av is är transparent. Finfördelad is (som till exempel snö) är vit, på grund av de enskilda iskristallernas gränsytor som alla reflekterar en del av ljuset. Papper består av ganska transparenta cellulosafibrer.
Vitt och svart
Vit färg kontrasterar mot svart, den mörkaste färgen, som inte består av något ljus alls.
Sådär, nu har jag tagit bort alla romantiska föreställningar om vitt. Men det finns en sak som inte vetenskapen kan bryta ner i minsta atom.
Det är upplevelsen av vitt.
Vit som snö. Där snön lägger sig som ett förlåtande täcke och gömmer allt fult tills våren kommer och det grönskar igen.
Vit som mjölk, som greken sa när jag kom ner en höst och innan solen hade bränt mig brun.
Vit som jungfrun som är oskuldfullheten själv. Den väna, den sköna.
Vit som Snövits hy, med ebenholts-svart hår och läppar röda som blod.
Vit som en början på den romanen alla vi här önskar skriva.
Vit som den lilla lögnen man tar till när man är rädd för att såra.
Vit som en nyfödds babys samvete.
Vitt som spöket jag såg när jag var barn. Eller var det en ängel. Kanske var det en ängel för jag blev inte rädd.
Vitt är också fredens färg.
Och hur avslutar man en sådan här uppräkning som nästan kunde bli en dikt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar