lördag 31 januari 2009

Mitt alster efter Ann Ljungbergs 30e Utmaning

Om soppa, misstänkt, glömma, undantag.

Hur skulle hon nu göra? Hon visste faktiskt inte hur hon skulle kunna ta sig ut ur denna soppa som hon hade försatt sig i. Inte kunde hon skylla på någon annan att allt blev fel. Hon hade fått med sig fel väska hem från tåget. Alla som var på konferensen hade ju nästa likadana weekend-väskor. Det var ju nästan svårare att få med sig sin egen väska än ta någon annans av misstag. Hon stod nu i sovrummet och såg, när hon öppnade väskan, alla dessa herrkläder. Vad skulle hon göra? Hon fick sätta in väskan i klädkammaren så länge. När hon öppnade dörren och tände lyset såg hon sin väska, lika dan som den hon hade tagit. Hur kunde hon glömma att hon hade tagit den rutiga i stället för den här svarta som hon brukade ta. Hon fick ringa till konferensarrangörerna i morgon och be dom göra ett undantag från sina regler och hjälpa henne att få tillbaka sin väska. Undrar vem som fick ta hennes väska? Det verkar ju lite misstänkt om det skulle vara den där snygga karlen som hon hade haft till bordet i går kväll. Han skulle ju kunna tro att hon var ute efter en liten flirt. Eller……?

onsdag 28 januari 2009

Så har jag börjat blogga

Nu är det dags att börja skriva för dig. Om du är intresserad av min värld, vill säga. Många gånger undrar jag vad för intresse någon annan kan ha för mitt liv och mina erfarenheter. Men några har det, förutom min familj förstås. Bara för att jag vågade berätta min historia för en grupp studenter, så kan jag ha bidragit till att rädda livet på en man. Det känns riktigt stort. Någon tog tag i sin trötthet och sökte läkare och det visade sig vara allvarligt. Han behöver omedelbart genomgå en hjärtoperation. Bara för att jag berättade min historia.

Ett annat skäl till att jag skriver är, just att jag vill skriva. Enkelt men ändå så svårt.