Utmaning 255 - Något taggigt

Vi satt vid var sin sida av cafébordet. Jag hade tagit en mellanstor kopp vanligt kaffe och ville inte ha något annat till. Han satt på andra sidan och drack kaffe men hade beställt en tårtbit till sig själv. – Han äter ändå något gott och mjukt, tänkte jag där jag satt och iakttog hans ätande. En person som var mycket besvärlig och skulle alltid vara den som visste allt. Visserligen var han mycket kunnig i det mesta, men man behöver inte torgföra allting man vet. En liten smidighet är alltid klädsamt. Men i det här sällskapet var jag ensam om att ha en sådan åsikt. Mannen mitt emot hade på något sätt ett tvång att få berätta och få alla andra att veta att han ägde mycket kunskap.
Med den inställningen till sin omgivning blir det ganska mycket suckar och stönande. Ingen annan kunde ju bidra med något nytt. Han visste ju allt. Jag var väldigt intresserad av fenomenet besserwisser. Han log och stoppade in en bit tårta till.
– Ska du med på mötet i eftermiddag, frågade han.
Vi skulle samlas i en aula i en skola intill och få information om den nya organisationen. Alla var nervösa och skulle han med så visste man inte vad som kunde hända.
– Ja, jag hade tänkt det, svarade jag. Och du?
– Jo, jag kommer självklart, svarade han. Man måste ju hålla koll på vad de har hittat på nu.
Mötet visade att vi skulle dra ner på antalet anställda och det var många som skulle få gå, men man försökte lösa allting så smidigt det nu gick. Min vän från caféet skulle vara tvungen att lämna sin anställning, men han var inte orolig. På mötet ställde han många besvärliga frågor och ifrågasatte beslutet. Han fick många emot sig, konstigt nog, för jag tyckte nog att han var klar och tydlig och ville sina arbetskamraters bästa. Efter mötet talades vi vid en stund och jag frågade honom.
– Hur orkar du ta så mycket mothugg?
– Jag tar det på taggarna, svarade han.
– Hur då? Nu blev jag riktigt nyfiken.
– Jo, jag är som en igelkott. Mycket av det motstånd jag får tänker jag att det tar jag på taggarna och då känns det inte. Men om t.ex. du skulle vara ojuste mot mig så hamnar det på mjukdelarna och då gör det ont.
”Jag tar det på taggarna” blev sedan något jag ofta tänkte på när det blev jobbigt i min omgivning.