Utmaning 334 – En hyllning till november.

Kära November.
Tack f ör att du äntligen är över för i år. Du tog lång tid på dig att avluta din tid. Men som allting har även du ett slut. Jag vet inte vad det var med dig nu, du har grinat och surat hela tiden. Någon enstaka gång har du visat upp ett soligt leende, men för det mesta var du sur, blöt och trist. Till och med löven på träden gav upp. De som annars hjälper oss att kunna njuta lite av naturen. Även om de inte är spröda och skira i en ljusgrön skrud så visar de upp sin kraftfulla och modiga prakt i alla möjliga färger. Men du fick de att försvinna fort. I ett litet utbrott av häftighet fick du alla att flyga sin kos.
Marken har du fått mättad av alla blöta pussar, den orkar snart inte suga upp mer väta. Men inte har du tänkt på den, nej huvudsaken du fick bestämma att här skulle det inte vara någon ljusning. Men även du November har sitt slut och det har kommit nu.
En fördel med dig är att vi alla har upptäckt hur skönt det är att sitta inne. Många böcker har man läst och många tankar har fått tänkas färdigt. För ute har vi inte haft så mycket lust till. Men nu kommer den glada December och hjälper oss framåt i en hektiskt månad och men din gråa och trista uppsyn kan det inte bli annat än bättre.
Adjö och hoppas att du skärper till dig till nästa år. Mer ljus och torka än det du har presterat i år vill vi ha då.

Utmaning 333 – Alla goda ting är tre.

Alla goda ting är tre, tre är i harmoni. Det anger en riktning. Tre är ett heligt tal, de tre vise männen (nu vet man inte hur många visa män det var, men man antar tre stycken), treenigheten med Fadern, Sonen och den helige Ande, och så har vi människan men ande, själ och kropp. Tre. Det är goda ting. Mina tre barn – det är riktigt tre goda ting.

Annars säger man att en olycka aldrig kommer ensam och när man har passerat tre stycken onda händelser så andas man ut för då kan det inte hända något mer. Tre, tur att det finns ett stopp. Slår sönder den vackra skålen, tappar finglaset i diskbänken och tallriken som gick i två bitar, tre, puh nu är det över.

Eller när jag fick en buckla på den nya bilen, av en som parkerade alldeles intill mig på parkeringsplatsen, strax efter blev jag påkörd bakifrån när jag skulle ut på motortrafikleden av en bil som trodde att han stod först på tur i den täta morgontrafiken, och något senare då jag körde för nära en stolpe och fick hela sidan skrapad drog jag en lättnadens suck, för tre sa´stopp och så blev det inget mer. Då var det inte så farligt, kunde ha varit värre.

Alla ting är tre. Även de goda.

Tack för alla kommentarer

Tack för att ni hälsar mig tillbaka. Det är riktigt roligt med den här bloggen och alla som är här och skriver. Det blir nästan som att man känner varandra och på något sätt bryr sig. Egentligen är det lite märkligt men väldigt trevligt, att man kan få vänner så här i cyberrymden.
Ibland är det tungt att få vardagen att gå runt. Jag har ju ändå inga barn som behöver mig. Alla är vuxna och har sitt eget. Men ändå är det svårt att få tiden att räcka till och att få ork att engagera sig. Då värmer det ännu mer i hjärtat när någon hälsar mig välkommen tillbaka.
Någon undrar hur jag ska ordna det med videokameran och datorn. Jag vet inte hur lösningen ser ut ännu, men jag håller fast vid att det är onödigt att köpa en ny kamera för att kunna använda datorn. Det finns ju en del vänner till vänner som har datorkapacitet att kunna hjälpa mig och sådan hjälp kan jag ta emot om det skulle vara ett engångsbehov, men inte nu när jag alltid behöver ha ett mellanled för att kunna göra bra DVD:er. Den roligaste lösningen är att köpa en stationär och därmed en större dator och då blir det en iMac. Jag funderar vidare, den kostar ju en del trots allt.
Jag jobbar vidare med min bok och kanske blir jag rik och berömd och om det händer har jag råd med en ny dator.
Jag önskar alla en trevlig advent.

Utmaning 331 - Et avbrott i vardagsbestyren

Förra veckan var jag på fotomässan i Älvsjö. Det är inte ofta jag går på mässor, det brukar vara dyrt och inte ge så mycket. Men i alla fall, jag och sonen bestämde oss för att gå. Jag har problem med att få över mina filmer från min videokamera till min dator, en Macbook, så jag tänkte att vi kunde få en lösning av dessa experter, när nu så många var samlade på ett och samma ställe. Naturligtvis ville de sälja en ny kamera till mig och visst, det löser ju mina problem, men jag är lite emot att behöva köpa nytt hela tiden. Utvecklingen går så fort så alla tekniska prylar hinner inte slitas ut utan de blir fort gamla trots att det finns kapacitet kvar. Videokameran är bra och jag har ingen lust att köpa någon ny bara för att……
Men inte kom jag därifrån med en lösning.
Det var trots allt lite intressant att se alla fina bilder som hängde på utställningen. Det är mycket man kan göra med en kamera, en dator och lite fantasi.
Vi var också på en kurs i hur man använder kameran lite mer avancerat än med automatisk inställning. Fick lite att tänka på där.
Det var inte så mycket folk så vi behövde inte trängas. Trots att jag var lite besviken på utställarna, det var inte så mycket mer än att gå i butiker och fråga om olika kameror, var det ändå ett avbrott i vardagen.
Nästa utställning jag ska på hoppas jag att jag träffar Ann Lungberg. Det blir på Jul- och hantverksmässan i Kista nu i början av december. En vardagkväll och ändå unnar jag mig en mässa. Det ska bli kul. Har vi tur blir det kanske ett foto därifrån.