Utmaning 146 – ”Den blomstertid nu kommer"

Det här är min examenspsalm. Kommer ihåg glädjen när vi skulle ha sommarlov. Alla var finklädda på examensdagen. De bästa sommarkläderna kom på, ofta hade mamma sytt nya klänningar till mig och min syster. Sådana där riktigt söta, ljusa klänningar. Inte alltid nya skor, men de bästa vi hade, FICK VI GÅ UTE MED. Det var något alldeles speciellt. Och det bästa var om det lät från klackarna när man satte ner skon på vägen. Det ilade av lycka i magen. Håret i lockar och fina klänningen på. I händerna hade vi en bukett med liljekonvaljer till fröken, nyplockade sedan kvällen innan. Den söta doften och så Den blomstertid nu kommer. Det var glädje, förväntan, sol (solen sken alltid på examensdagen, eller…?). Alla, till och med killarna, såg glada ut när vi kom in i klassrummet. Fröken hade alltid något uppmuntrande att säga oss. Att vi hade skött och att hon önskade oss en skön sommar. På den tiden fick vi sitta i bänkarna och vänta på att bli uppropade och gå fram och hämta betyget, ta i hand och niga eller bocka. Det var så högtidligt. Föräldrarna satt längst bak eller stod utmed väggarna. Mammas ögon var alltid blanka som om hon grät. Det gjorde hon nog, för det gör vi i vår familj. Mina tårar kom när mina barn hade examen och vi sjöng En blomstertid nu kommer. Det är en psalm med löften, längtan, ljus, värme och minnet av liljekonvaljdoften.