Utmaning 134 - 14 maj

En bild att skriva till:
Utmaning 134 - 14 maj

Ja visst ja! Jag skulle ju skriva färdigt kortet så det kommer iväg i tid. Kortet ligger på matsalsbordet och ropar på mig. Men jag ska bara…..! Så har det varit hela förmiddagen. Jag har en ledig dag för att försöka få det något så när rent här hemma. Snart måste jag börja planera för festen som vi ska om tre veckor. Både jag och min man har fyllt jämnt så vi bestämde att vi bara ska ha en fest men se till att det blir lite extra. Alla våra närmaste och de vänner vi mest umgås med men även lite avlägsna vänner, eller sådana som vi en gång umgicks med, tänkte vi bjuda. Så därför ligger det här kortet på matsalsbordet. Jag tänker på Inger. Vi var bästisar när jag växte upp och jag har undrat hur det har gått för henne. Det var minst 40 år sedan vi sågs men jag har ju inte glömt hur det var en gång. Hur vi busade på hennes landställe. Hur vi cyklade ner till havsviken och badade näck mitt i sommarnatten. Kortspelen vi sysslade med på kvällarna tillsammans med hennes mormor. Alla de sköna sommardagarna trots att det regnade ibland. Alla dagar vi lekte efter skolan, sprang till parken och gungade och allt annat som barn lekte då. Hon har inte träffat min man och inte sett mina barn heller. Hur blev allt så här? Ja, det är så som vänskap bli. Ibland har man sällskap bara en bit på vägen, ibland har man sällskap ett längre stycke, som kanske varar i årtionden.
Nu skulle jag alltså skriva ett litet kort till henne och bjuda in henne på festen, men jag vill nog har en kontakt med henne innan. Hon kanske inte alls vill återuppta kontakten med mig, så det är med lite darr som jag sätter mig ner och skriver. Hittade hennes adress på nätet och hoppas att det stämmer. Det ska bli spännande att se. Kommer hon att svara?