När jag försökte skriva något om dagens uppgift, Att låna något, kom jag inte på något intressant att berätta, så här kommer en fundering från mig. Jag hoppas att jag kan få några kommentarer på det jag skriver här.
Kan man låna någons identitet? Ja, i spionagevärlden gör man ju det, men så här hos oss i vanliga människors värld? Fungerar det? Enäggstvillingar har säkert gjort det för en tid när de var tillräckligt gamla för skoja med andra men man tar ju för givet att när de blir så gamla så de förstår att det blir konsekvenser slutar de med det. Och blir sina egna härliga individer. Det här är ju bara gissningar, men om jag hade varit tvilling med någon hade jag i alla fall försökt göra det någon gång.
Men något som liknar att låna någon annans identitet är när man inte är sann. När man känner att det jag är och det jag gör inte duger. Då försöker man hitta en låtsasfigur eller ett alter ego som man kan ikläda sig, eller låtsas att vara. Man spelar en roll för att härda ut. Men det gör ju vi alla lite till mans i olika situationer. Vissa situationer kräver ibland ett beteende som man måste behärska. Vid bättre middagar till exempel kan man ju inte bete sig som man kanske känner. Eller när man går till banken och ska ansöka om ett lån. Då om inte förr måste man verka trovärdig om man nu inte är det per automatik. Dessa situationer kräver ju inte ett personlighetsbyte, men man måste ändå spela en roll. Ett litet stänk av manipulation kanske, men beter sig på rätt sätt för att få ut det man vill av mötet.
Men kan man låna någons identitet med det jag försöker förklara här? Jag menar att man kan det. Den person man vill vara men som man faktiskt inte är, är som att låna någon annans identitet, om man förställer sig för att känna sig tuff och självsäker. Det är tragiskt att man inte kan hitta sig själv så att man känner att man bottnar i sig själv. Jag tror ju naturligtvis att de flesta av oss inte menar att vara oärliga. Men nu har jag kommit upp i den åldern där jag ser tillbaka på livet och ser kampen för att vara rätt, på rätt sätt och att passa in. Så mycket energi och kraft det har gått åt till det. Det skulle vara härligt om jag kunde leva om några årtionden men den insikt jag har nu. Men eftersom livet inte går i repris skriver jag ner några visdomsord på min blogg i stället.
Är det då förbjudet att vara någon annan än sitt sanna jag? Är det oetiskt? Sårar man andra, mår man bra av det? Det är många frågor som man bör svara på, för sin egen skull.
Det är inte förbjudet. Det kan inte vara oetiskt om man inte gör det med beräkning. Ja, man kan såra de som står en nära och man mår inte själv bra av det.
Det här var bara en liten gnutta tankar som kom för mig när jag funderar på att låna någon annans identitet.
personlighetsteorier läste jag Kelly´s teori handlade ju mycket om hur vi konstruerar våra konstruktioner. vissa säger föregångaren till kognitivbeteende teori. i hans teori hjälpte ju han människor att göra om sina konstruktioner. hans rep test var ju möjlig terapi där man bytte roll. denna roll var ju en roll helt olik den personlighet som man själv var. jag menar att man faktiskt kan låna en personlighet och faktiskt göra den till sin egna. enligt kellys teori så menar även han det och i mitt påstående så är det denna teori jag lutar mig emot.
SvaraRaderaEn intressant fråga du tar upp detta hade jag kunnat ha en dialog om ganska länge.
Mycker intressant fråga och frågeställningar.
SvaraRaderaVisst kan man låna identitet och visst gör man det, jag gör det. Inte tillskada för andra, mer för att få saker att hända eller göra saker smidigare. Den jag mest kan skada är mig själv om jag inte gör det med ett klart syfte eller gör det av rädsla.
Ex. Jag är ingen "dum blåögd blondin" men att ta på sig lite av den rollen tex på bliverkstaden eller liknande typiska manliga ställen gör att den servis jag då får är är mer hjälpsam och trevlig, allt går smidigare. De gillar att briljera och få vara stora och manliga och det kan jag bjussa på då jag ofta får fördelar i sådana sammanhang. Sälja sig kanske någon tycker, men nej det är ett medvetet smidighets drag för båda parter.
På samma sätt som vi tränar för att bli starkare och pluggar för att bli smartare borde vi kunna agera för att bli bättre; bättre som människor, bättre som vänner, bättre som medborgare. Ett lån av identitet idag kanske resulterar i ett bättre jag framöver, så varför inte? Man får bara se till att låna rätt….
SvaraRaderaKram
Anna