Min morfar på 1930-talet
Boken om mig själv och min mamma!
Hur många gånger har jag inte hört min mamma berätta om hur det var när hon växte upp. Ofta fick vi det berättats för oss när vi var små och fortfarande kommer det fram berättelser om hur hon hade det hemma i sitt barndomshem och hur det såg ut i Sverige på den tiden. Mina barn tycker det är mycket intressant att sitta och lyssna på henne. Många gånger har jag tänkt att jag skull bjuda in min mamma och min moster, sätta de vid köksbordet och sätta på videokameran och be dem berätta om hur det var en gång. Det är nu vi har dem här omkring oss. Så varför tar jag mig inte tid att göra det? Har inget svar på den frågan. Dumt, eller hur?
Samma sak är det med min barndom. Jag har så många gånger tänkt skriva ner berättelsen om mig och hur vi hade det. Skoltiden när vi gick i skolan på lördagarna, vad vi lekte med och hur vi blev behandlade och vilken respekt vi hade för alla vuxna. Och hur viktigt är det inte att jag berättar om hur det var när barnen var små och hur det var i de svåra passagerna i livet, som jag vet har påverkat dem väldigt mycket. Jag har skrivit ner vissa delar men inte sammanfogat allt och fyllt på med vardagligheterna som ändå är så viktiga. Det som formar våra seder och bruk och påverkar oss fortfarande utan att vi tänker på det. Hur tokigt prioriterar man inte?
Tack Ann för denna utmaning. Nu kanske det blir av att jag gör slag i saken och börjar med videofilmningen.
En utmärkt ide`tycker jag.
SvaraRaderaMin mamma har skrivit dagbok sedan hon var i fyrtioårsåldern. Det blir en diger lunta för oss barn att gå igenom när hon faller ifrån. Hon är jätteduktig på att skriva ,och skrev små barnsagor när jag var liten.
Jag själv har skrivit dagbok sedan jag var 13 år, och alla böckerna ligger i säkert förvar.
Lite svårt blir det nog att förbjuda ungarna göra vissa saker som jag själv gjorde. jag var ett mycket busigt barn. Min bok Livet...ingen enkel historia är baserad på mina dagböcker när jag var i 20-årsåldern.
Så sätt igång och skriv.
Att dokumentera är en jättebra idé. Jag letar fortfarande efter ett kassettband där min farfar berättar om livet som gårdfarihandlare och där han spelar småländska visor på munspel. Vilken skatt att ha tillgång till när man ska skriva om något från den tiden.
SvaraRaderaBra idé, skatter som försvinner annars.
SvaraRaderaBjud in dem till dej genast! Om du inte har en egen filmkamera så låna grannens. Man vet aldrig om det finns något "sedan".
SvaraRaderaMycket bra ide. När jag fick hem mina dagböcker från tonårstiden fick jag andra tankar om mina egna döttrar. Tänk att skrivandet är så viktigt på så många plan.
SvaraRaderamycket bra skrivet. Känner igen de där tankarna. Vill inte att de gamla berättelsena ska försvinna. Du har hur rätt som helst, "Hur tokigt prioriterar man inte?"
SvaraRadera