Det här att hela tiden aktivera sig är mycket överskattat. Som barn lekte vi hela somrarna utomhus, i sol eller regn spelade ingen roll. Vädret var inte något hinder, det enda det betydde var valet av lekar. När mina barn var små lekte de också hela tiden och vädret var inte något de tänkte på. Då var det lusten att leka som var drivkraften. Ofta tyckte jag som mamma att de kunde passa på att leka ute när solen sken, men då ville de leka inomhus med något som drog igång deras fantasi. När det regnade drog de på sig stövlar och regnkläder och geggade ute i lera och sand.
En söndagskväll hade jag riktigt dåligt samvete. Jag hade städat hela helgen och fixat med kläder för veckan som kom. Vi hade inte hittat på någon aktivitet med barnen på hela helgen. Det dåliga samvetet slog verkligen till i mig. Just då höll de på att bada i badrummet och jag hörde deras skratt och glädjetjut (grannarna tyckte jag lät mina barn fick låta för mycket!!??) och att de hade riktigt roligt tillsammans. Då kom jag att tänka på vad de hade gjort hela helgen.
De hade helt enkelt varit sysselsatta med sitt och var helt nöjda med det. De fick leka med sina leksaker och de hade fantasi så det räckte i flera veckor om de hade haft den tiden. De har aldrig kommit till mig och tyckt att det var tråkigt utan de fixade sina lekar utan min inblandning. Så varför skulle jag då hålla på och aktivera dem!
Ibland går man på de tidningsartiklar som talar om för en att barnen mår bra och utvecklas av än det ena och än det andra. Jag tror att de klarar av sådant alldeles själva om de bara får lugnet och ron. Ibland överskattar vi sådana experter som kommer med sina ”nya” rön. Då skulle jag vilja säga, låt barnen få ha sina lekar ifred. Det är mycket utvecklande för dem.
Hur gick det med mig då? Ja, jag fick en helt ny syn på vår vardag. Jag upptäckte att allt vilade inte på mig utan det räckte med att jag bara fanns där och det var mycket vilsamt för mig.
Hälsnigar AnnChristin
inom dig verkar det bara finnas klokheter och värme även detta inlägg hade kloka tankar och eftertänksamheter när jag fick mitt första barn vill jag göra allt rätt eter proffesurer och rön. anna vahlgren eller nått var i etern men där tog det slut hennes bok lästes och jag insåg att nej min mamma roll jag som mamma duger utan en massa böcker skulle aldrig för mitt liv låta mina barn ligga i ensamma stora sängar gråtandes till söms nej inte i min världsbild mina barn är stora idag och sover inte i min säng men det beror inte på träning utan mognad.........
SvaraRaderaKlokt talat
SvaraRaderaTack för det! Håller verkligen med om att ledarstyrda fritidsaktiviteter har fått alldeles för stort utrymme i barns liv. Att följa instruktioner får de lära sig ändå, för att lära sig att tänka själv måste man få vara själv.
SvaraRaderaRazmus fick vara hemma med mig i 4 år innan han fick börja hos sin underbara dagmamma, då hade svärmor skällt ut mig fjorton gånger för att jag gjorde honom osocial. Att vi sedan umgicks med andra barn spelade ingen roll, och bråket började i soffan för att sedan följa med mig hem. Ständigt fick vi tala om att Razmus inte tyckte om att umgås med massor av barn i flock, och han och jag gick ut långa promenader i skogen. Lillasyster Zabine längtade vansinnigt efter att börja hos dagmamman, och när hon fyllde tre fick även hon börja där. Dock gick de bara 15 timmar i veckan där. Så blev jag gravid igen, och om igen började tjatet om att jag skulle börja jobba och lillen in på dagis. Barnen är mycket duktiga på att roa sig själva och aldrig har jag hört ordet tråkigt komma ur deras munnar. De hinner gå på aktiviteter när de blir äldre. Nu kan de väl bara få vara små tycker jag.
SvaraRaderaDin text ger mig hopp att fler tänker som mig. Tack för det.
Mycket bra text och jag har en kompis som har en 6åring som varit hos dagmamman(som är mormor) han är en lugn och fin kille. Har aldrig haft barnkalas, och roar alltid sig själv när jag är där och hälsar på. En helt underbar kille är han och det är en fröjd att se han och hans mamma tillsammans. Han har inte blivit passad av tvn och datorn och är väldigt påhittig som han blivit av sig själv utan allt det där man läser om i böckerna.
SvaraRaderaMYCKET bra ämne o upplägg - detta skulle upp till samhällsdebatt! Denna (j-a) påtvingade aktivering som överbelastar i synnerhet den ensamstående föräldern. Barn ska helt enkelt bara lära sig leva.
SvaraRadera