Utmaning 222 - Om ett mönster.

Bilden visar klänningen under produktion

Dagens utmaning är svår, jag har inte en susning om vad jag kan bidra med. Naturligtvis börjar jag tänka på symönster till kläder. Jag har ju sytt en del under åren. När min ena dotter skulle gifta sig ville jag väldigt gärna sy hennes klänning. Det är ju en dröm som jag har haft ända sedan barnen var små. Men det är ju svårt att inte köra över deras egna önskningar. Hon kanske ville köpa sig en klänning? Vad visste jag egentligen. Jag bad henne gå ut på stan och prova olika klänningar så att hon skulle se om hon hittade någon att köpa. I vilket fall som helst är det bäst att prova olika klänningar för att se vilken modell man passar bäst i. Det är inte alldeles säkert att den klänning som är snygg passar när den väl kommer på kroppen.
Hon gjorde så och efter flera dagars springande i butiker hittade hon en klänning som hon till största delen tyckte var fin om den ändrades en del. Så fick vi veta vad hon ville ha.
Iväg till tygaffären och en erfaren brudklänningssömmerska. Vi fick goda råd och dottern ville ha en kombination av två klänningar. Med dessa mönster och massor av tyg och goda råd om ytterligare knep och smarta tips åkte vi hem. Det tog flera månader innan vi kom överens om hur allt skulle se ut och jag fick ändra och sy om ett otal gånger. Men skam den som ger sig.
I augusti förra året stod hon brud i en klänning som inte fanns någon annan stans och inte heller i någon butik. Hon var bedårande i den och jag kände att detta var vårt sista projekt vi hade tillsammans hon och jag. Efter denna dag var det hon och hennes man som skulle samarbeta med sina framtidsdrömmar. Jag skulle bli inblandad av helt andra orsaker i hennes liv. Det var en ära och en glädje att få ha alla dessa månader av diskussioner och jobb, och det var värt alltsamman.