Utmaning 205 – Tång

Gotland på 60-talet. Annika gick omkring på stranden och funderade. De skulle vara där i fyra veckor, stugan hennes föräldrar hade hyrt var rätt okey. Det var ju ändå ett sommarhus. Bonden som hyrde ut stugan var trevlig men både han och hans fru var gamla och såg rätt slitna ut, men de var jättesnälla. Det var fint på Gotland. Nästan som att komma utomlands, men här förstod man nästan vad folk sa´. Hon var 14 år och det var många tankar som rörde sig i huvudet på henne och skulle det vara så omöjligt att få tänka i fred! Kunde de inte begripa det? Hennes syster och syrrans kompis. Annikas morbror hade just dött, så deras kusin var också med. Men Annika orkade inte tänka på det nu. Det var så mycket annat som fanns inom henne. Hon dög inte till någonting, skulle bara var duktig och hjälpa till men ibland fanns det ingen ork. Kunde ingen förstå att hon hade det svårt med allt! Det var något inom henne som tryckte på och hon kunde inte förstå vad det var. Syrran skulle hela tiden reta henne och trots att hon svarade emot blev hon ledsen. Inuti, i själen eller om det var i huvudet, var det en enda oreda av olika tankar.
Fötterna gick omkring som av sig självt bland stenar, sand och en massa äcklig tång. Det gjorde ont när hon trampade på den torra tången, men samtidigt kändes det skönt att höra kraschet när tångbubblorna gick sönder. Det här skulle man ha i rabatterna nära husen eller i trädgårdslanden. Det var en utmärkt gödning sa bonden. Men fy vad äckligt! Undrar om grönsakerna smakade fisk efteråt? Men kanske inte, man gödslade ju med koskit också och det hade hon inte känt att morötterna smakade. Koskit alltså!
På något sätt hjälpte det henne att få en balans inuti sig, när hon gick här på stranden. Det kom ett lugn i bröstet så efter en stund bland de illaluktade tångruskorna kunde hon gå tillbaka till röran i huset. Det var fint att få vara här på Gotland, ett tag.