Jag har sådant behov av att få berätta, det är därför jag håller på med dessa bloggar. Det är som att jag tvingar mig själv till att åstadkomma några skrivande rader. Vad är det som gör att det är så svårt? Jag läser Julia Camerons bok Lusten att skriva och tycker att det är goda råd hon ger i den. Det här med morgonpappren t.ex. Varje morgon ska man sätta sig och skriva tre stycken sidor, ungefär i A4-format, för att komma igång med skrivandet. Där ska man helt enkelt sätta pennan till pappret och skriva dessa tre sidor, sedan kan man göra sig i ordning och gå till jobbet. Det har blivit så att jag varje morgon går upp och gör frukost, jag klarar inte att skriva någonting utan frukost med bl.a. en god kopp kaffe, och sätter mig sedan och skriver tre sidor.
Varje morgon vaknar jag med en glädje att få skriva och vem bryr sig vad jag skriver om. Det är ingen som ska läsa det i alla fall. Det är helt simpelt ett mycket enkelt sätt att sätta Jante, Åklagaren och den egna censorn på plats. Det är en reningsprocess som sätts igång och skrivandet får ett eget liv, som jag inte alltid är medveten om. Allt har sin tid och just nu jobbar jag så.
Även August Strindberg hade sina metoder innan han skrev sina böcker. Varje dag han skulle skriva började han med att skriva fyra brev till vänner, om det nu bara var vänner, för att få igång flytet. Varje morgon har jag på detta sätt en ”gympaövning” med mina skrivarkrafter och väcker lusten att skriva.
Lätt som en plätt eller helt enkelt Simpelt.
Låter som en bra metod ... om man är morgonmänniska...;)
SvaraRaderaFaktiskt ett prima råd, om man inte råkar ha en morgongalen ettåring att ta hand om :-)
SvaraRaderaTänk så ofta det finns ett "men" som kommer i vägen. Du är stark som verkligen prioriterar det kravlösa skrivandet.
Jag är både morgon och nattmänniska och skriver skrivpuffar på morgonen och bok på nätterna.
SvaraRaderaJag försöker att inte ta alltför mycket tid från mina små, men ibland räcker inte tiden riktigt till.