Utmaning 204 - En fest vi inte glömmer

Mamma skulle fylla 70 år och ville inte ordna någon fest. Det hade hon gjort när hon fyllde 60 tyckte hon så att ordna en fest till var mer jobbigt än roligt. Då träffades vi, min syster och jag, och diskuterade hur vi skulle göra. Självklart skulle mamma ha en fest.
Tillsamman med en av våra mostrar fick vi kontakt med större delen av släkten. Vi skickade ut en inbjudan om en överraskningsfest för mamma och att det skulle vara roligt om alla vi kusiner också kunde träffas.
Vi ordnade så att vi (jag och min syster) stod för lokalen och fikat så fick de andra ta med sig egen mat. Det blev både som en inomhus picknick och buffé. Alltihop skulle bli en överraskning för mamma. Undret var att ingen försa´ sig under det vi planerade och hade all kontakt mellan varandra. Vi bodde ju spritt i södra delen av Sverige, från Värmland till Småland och upp hit till Stockholm. Mamma var ju den som var centrum och stod för kontakterna mellan sina syskon.
Nåväl, det var mycket som skulle planeras och sovplatser skulle ordnas, men så kom då DAGEN då festen skulle vara. Vi hade förberett oss så väl att alla hade gått över till den lokal festen skulle vara i och så hade vi ordnat en liten träff för mamma hemma hos mig. Inför henne hade vi sagt att vi hade bokat ett bord på en fin restaurang inne i stan men att vi skull åka gemensamt från mig. På vägen till tåget svängde vi av och gick in lokalen med något svepskäl som ursäkt. I lokalen, som var nedsläckt och alldeles tyst, gömde sig alla släktingar. När vi kom in hoppade alla fram och började sjunga, ”Ja må du leva”.
Mammas reaktion var: först tyst någon minut sedan skrek hon rakt ut ett skrik som naturligt inte hör festligheter till. En sådan otrolig överraskning det var för henne. Där var alla hennes syskon med barn och barnbarn. Vi var ca 60 – 65 st av alla de storlekar. Vi överräckte det släktträd som vi hade knåpat ihop och diverse presenter.
Det var en fantastisk träff. Det som var så otroligt var att alla småbarn på tre, fyra år och uppåt visste att alla var släkt med alla och det blev en naturlig gemenskap trots att man inte visst om att alla dessa fanns och då aldrig hade träffats.
Ja, det var en fest som ingen av oss glömmer. Många vill att vi gör om det, men det ska nog till att en viktig person fyller jämnt för att man ska orka med ansträngningen.