Hon verkade vara dynamisk, veta vad hon vill, men innerst inne hade man stukat hennes själ. Hon hade inte tro på sig själv, utan kände sig undanskuffad, bortglömd och missförstådd. Vem skulle kunna se henne såsom hon var, med den brutna själ hon bar, tyst och sårbar. Ingen kunde se på henne att hon inte hade läget under kontroll, ingen kunde se hennes stora sorg. Hon gömde allt under en glättig yta som alla avundades henne. De flesta var rädda för henne. Själv förstod hon inte varför.
Text av AnnChristin 2005
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar