Utmaning 187 - Om tystnad.

Tystnad kan vara vilsam om den är självvald. En promenad i skogen med en vän som inte pratar så mycket är mycket uppbyggande och stärkande. Jag vet inte om jag skulle vilja gå i skogen alldeles själv. En gång i tiden var det inga problem, det var då jag kände mig oövervinnelig och hade inga problem med en skogspromenad mol allena, men nu är det inte lika njutbart, tyvärr. Men tystnad kan också vara riktigt obehaglig.
Det var en person som var i konflikt med sin arbetsgivare. Hon hade inte något annat val än att gå till jobbet varje dag trots att det var en plåga. Hon genomled dagarna och tänkte att det kommer en lösning så småningom. Hon läste platsannonser, men insåg att det var svårt i hennes ålder och med hennes sjukdomshistoria att få något annat jobb. Det gällde att härda ut. Hon berättade att en dag när hon kom till jobbet, satt alla i fikarummet och fikade. Hon gick dit för att hämta kaffe och ta med sig till sitt skrivbord. När hon kom in i rummet blev det helt plötsligt tyst, ingen sa´ något och hon kände att alla tyckte det var obehagligt. – Jag tänker inte bjuda på någon lättnad för dem med att börja prata, tänkte hon. Så hon tog muggen, hällde upp kaffe och mjölk i lugn och ro och gick därifrån. Efter ett tag bröt kaffesällskapet upp och var och en gick till sin plats.
Det som sedan hände var att en av arbetskamraterna kom in till henne och frågade hur hon mådde. Han hade tyckt att det var riktigt obehagligt att de tystnade allihop när hon kom in i rummet, men försäkrade att den tystnaden inte hade med henne att göra, men han var nästa skräckslagen för den känsla av obehag som hade spridit sig. Själv hade min vän inte haft några problem med den tystnaden, utan lät allt vara som det nu var.
Så småningom blev det också bättre på arbetsplatsen. Chefen och hon pratade ut om vad som hade orsakat konflikten. Det gäller att inte låta sig påverkas av vare sig människor eller tystnader.