Jag satt i möte i en stor lokal. Vi var kanske 1000 eller 1500 personer på detta möte. Några personer i lokalen kände jag men långt ifrån alla. Det var både gamla och barn och alla åldrar där emellan och jag satt där tillsammans med både kända och okända. Jag hade det bekvämt och följde intresserad det som hände på scenen.
Helt plötsligt kände jag en värme komma över mig bakifrån. Jag var oförberedd på att något sådant kunde ske, så jag satt där och funderade på vad det var. Så mycket visste jag att det inte var någon värmefläkt eller något varmt stråk som flödade i lokalen. Jag tappade koncentrationen på vad som sades medan jag satt där och försökte lokalisera vad det var för något varmt som omslöt mig. Helt plötsligt känner jag att det är någon som tycker om mig här. Det var det som var det varma - någon här i lokalen tycker om mig! Jag blev så rörd och satt och njöt i denna osynliga famn. Det var en känsla som jag inte upplevt förut, att man kan sitta i en lokal med så många människor och känna att det finns en speciell människa som tycker om mig, just mig. Med denna känsla från en speciell person så skulle jag kunna uträtta stordåd. Så kändes det. Jag blev stark, orädd, klok och växte säkert flera decimeter. Men vem var det som förmedlade detta varma, vackra tillstånd? När mötet var slut vänder jag mig om åt det håll som jag kände denna värme komma ifrån och upptäcker Honom. ”Jasså, han tycker om mig i alla fall”, tänkte jag. Jag undrar hur det blir nu? Det har gått flera år sedan detta hände mig, och jag undrar fortfarande ”Undrar hur det blir nu?”
AnnChristin
Fint. Bra slut!
SvaraRadera