tisdag 14 juli 2009
Utmaning 195 - FRANSKT
Dagens tema ger mig hur många associationer som helst. Men det första jag tänkte på är ett fotografi jag har av min moster från 1962.
Jag fick följa med min moster, morbror och kusiner när de åkte Europa runt på några veckor sommaren -62. Det var en härlig upplevelse, vi tältade och blåste gummimadrasser varje kväll och varje morgon packades allt ner igen för att åka vidare. Ett äventyr och en utmattning. Men Paris kommer jag speciellt ihåg. Det var Eiffeltornet, Triumfbågen, Avenue des Champs-Élysées som jag minns som en mycket bred och exklusiv gata med affärer som såg så fina ut att jag knappt vågade titta in genom skyltfönstren. Och så alla dessa bilar som förde ett fruktansvärt oväsen. Min morbror körde sin bil i denna trafik, medan jag satt bak med mina kusiner och tittade storögt på hur alla for kors och tvärs, tutade och bar sig åt tillsynes utan vett.
Efter Paris åkte vi vidare och ut på landet. Vi såg stora vinodlingar och gamla hus. Vad visste man om världen när man var 12 år och inte hade Internet eller tittade så mycket på TV? Böckerna i skolan kunde inte ge den här vardagsbilden av ett land som vi nu fick uppleva. Vi stannade till vid de små byarna och handlade. Det är från en sådan där by som kortet på min moster togs. Hon hade varit och köpt Pain Riche och så många att hon hade klämt ihop dem under armen. Så gjorde man i Frankrike det såg vi överallt. Så därför tog morbror kortet på henne. MEN att ha brödet fastklämt under armen en varm sommardag tyckte jag inte var så klokt. Hur skulle brödet smaka sedan? I mitt unga sinne trodde jag att det var därför man åt sådan där små starka ostar och drack sitt rödvin. Efter mosters brödköp såg jag gubbar och gummor överallt med klämda Pain Riche under armarna. Det är mitt minne av Frankrike.
Jag ser även framför mig grönklädda kullar som böljar sig runt de smala vägarna. På en del av dem växte det vindruvor. Men då vi var där var de inte mogna. Små och sura kart var det enda vi kunde smaka på så där vid dikeskanten.
Jag undrar om det skulle vara möjligt att få hyra ett litet hus i Provence under en semester? Det är något jag skulle se fram emot. Jag tror att jag ska ta och höra mig för om jag inte känner någon som har en anknytning till denna del av Frankrike.
Tack Ann för utmaningen, nu måsta jag längta till Frankrike också och Grattis Frankrike.
/ au revoir, eller à tout à l´heure / AnnChristin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är alltid bra att ha något att längta efter. Mitt mål är att ha ett litet hus någonstans i Frankrike när jag blir en framgångsrik författare. Då ska jag sitta där och skriva, smutta på mitt rödvin och äta en nyligen fastklämd pain riche.
SvaraRaderaLivfullt! Fina bilder!
SvaraRaderaDu skriver så grymt bra! Dina texter är så målande och alltid med en positiv underton. Det är så upplyftande att läsa dina texter. Tack för att du förgyller min vardag! Fortsätt skriva!
SvaraRadera/anna