Utmaning 182 - Att göra något meningsfullt

Nu har jag grubblat på vad jag tycker är meningsfullt. Jag har inte tänkt på fattiga länder, svältande barn, sjuka barn och vuxna. Visst är det meningsfullt att hjälpa dem, missförstå mig inte. Lämnar en slant vid insamlingar, skickar pengar till organisationer jag litar på, visst det är meningsfullt. Men jag ska vara ärlig och säga att jag inte känner det meningsfullt. Det är som städning, det ska göras annars är det inte bra. Om det ska kännas meningsfullt måste det vara något utöver det dagliga eller det vanliga.
Kan det vara att tvätta fönstren fastän jag inte har lust till det – Är det meningsfullt? Ja, det är det men det känns inte meningsfullt.
Kan det vara att äntligen städa ur förrådet och kasta iväg det som inte behövs? – Är det meningsfullt? Ja, men det känns inte så.
Vattna mammas blommor när hon är bortrest. – Är det meningsfullt? Ja, men det är något som jag ska göra.
Det som känns meningsfullt är det där oväntade som man gör. Stannar och pratar en stund med grannen. Jag tar mig tid att se någon, stannar upp en stund och pratar bort en stund. Lyssnar på någon som har bekymmer och som får prata av sig en stund. Det känns meningsfullt.
Jag tänker att det som känns meningsfullt är det som finns utanför den där listan som jag har gjort upp, alla dessa måsten och borden. Det är väl konstigt, att listan som måste göras för att det är nödvändigt inte känns meningsfullt utan det som inte syns för ögat som samtal och att bara finnas till för någon är det som känns meningsfullt och fyller min själ med glädje. Så egentligen är det skillnad på meningsfullt och meningsfullt om ni förstår vad jag menar. Att göra något meningsfullt och att vara meningsfull känns inte som om det är samma sak.