En skön promenad i knarrande snö, eller en skön promenad i skiraste grönska,
ger ett lugn i hjärtat som håller i sig länge. Som barn åkte vi ofta ut på vintrarna och skidade i skogarna i närheten av hemmet. Ibland åkte vi bil ett stycke men det var inte alltid nödvändigt. Men i skogen var det spännande att staka sig fram. Alltid var det äventyr med i packningen. Ibland gick det alldeles för fort i nerförsluten och alldeles för jobbigt att staka sig uppåt. Belöningen kom senare vid sjön där vi gjorde upp eld och grillade korv och drack choklad. Dessa stunder minns jag med större värme än det årliga besöket på Gröna Lund eller Skansen.
Så såg mina vintrar oxå ut som barn. Tack för att jag blev påmind om något positivt som hände när jag var barn. Det är så lätt att stanna i det dåliga.
SvaraRaderaGå in till Maria www.hundramil.blogspot. com där har hon gjort en fin beskrivning på signaturen. Det är enklare att gå in där än att jag ska förklara. jag är inte så duktig på det förstår du.
kramkram
Ja du det här med chokladen är nåt som lockas fram idag i kylan.Tänk att det fortfarand betyder något särskilt vid utflykter! Din skrivhörna ser kreativ ut!
SvaraRadera