Utmaning 287 – Slå av på takten

Det är många dubbelarbetande småbarnsmammor och pappor också för den delen, som skulle behöva träna sig på att slå av på takten. Önskan att se sina små i rena och hela kläder, friska och glada, välmående utan att vara feta och fulla av spring i benen och lust att ständigt göra nya hyss, kan få vilken vuxen person som helst att slå hundra knutar på sig själv och vända sig ut och in.
Tyvärr är vi inte skapade till att leva våra liv i 180 knutar och inte heller är vi skapade till att jobba ihjäl oss. Vi måste ta tillbaka vilodagen att en dag i vecka bara få vara. Inte tvätta veckans tvätt eller stryka in densamma, inte laga sju olika maträtter (för det är så skönt att ha det klart när man kommer hem från jobbet) inte tvingas in i en jobbahemmakarusell utan verkligen lägga allt åt sidan och bara få vara. Ta en långsam och skön promenad, eller sitta i soffan och läsa boken eller gå i kyrkan eller ta det där fikat med en god vän. Vad som helst som inte handlar att fixa till praktiska göromål för att det är så bra att ha det gjort.
Stanna upp och hämta andan.
Jag for omkring som en skållad råtta när mina barn var små. Jobbade, lämnade och hämtade barnen, lagade mat, tvätt, strykning (det var så praktiskt att stå i framför TVn och följa nyheterna). Höll på tills det var dags att krypa utmattad till sängs. Inte undra på att jag föll ihop på jobbet, ambulans in till sjukhuset och konstaterad hjärtinfarkt på min 37:e födelsedag.
Syster stanna upp och hämta andan.
Jag borde ha gjort det innan det blev så dramatiskt men levde med uttrycket: Jag ska bara…. Sedan ska jag …
Nu ser jag hur många år jag har låtit gå innan jag förstod att njuta av livet. Så många dagar som jag stressade bort. Det är inte värt det.
Idag njuter jag av att grannen har skitiga fönster för mina fönster ser inte heller rena ut. Och jag förstår att de har en helt annan syn på vad dagen ska användas till och i mitt hjärta är jag glad när jag ser unga föräldrar ta det lugnt och inte bryr sig om, om det är välstädat hemma. De bjuder in folk ändå. Det viktigaste vi har är relationer med andra. Och det får man inte om man far omkring som en skållad råtta.
Slå av på takten och njut av det du har runt dig.