Utmaning 278 – En långsiktig strategi.

Jag satt på ett café i staden. Det var lite kallt, hösten var på väg och träden skiftade i rött, guld och grönt. Det var vackert ute och på ett moget vis. Hösten är som livets höst, den visa tiden i en människas liv.
- Livet är en riktigt lång strategi. Hur långt det är får vi väl diskutera, sa professorn.
- Det måste väl bero på perspektivet, menade jag.
- Vilket perspektiv, tyckte han då.
- Jag tror att vi väljer att först se bakåt så får vi vår riktning framåt, förslog jag
- Mycket klokt val, tyckte professorn.
Jag kallade honom för professorn, för han var så tankspridd och så hade han ingen ordning på håret. Det huvudet hade nog inte känt av en kam på mycket länge. En snabbdusch på morgonen och allt var klart. Men det var inte anskrämligt eller så utan han var en mycket renlig man, men inget var så noga med honom. Kläderna passade inte ihop och strumporna hade inte samma färg, men vad gjorde det, när han var så klok och kunnig. Vi satt där och drack kaffe och pratade länge.
Livet är ju alla de dagar vi lever, var och en och varje dag har en viss ordning. Men hur många tänker på att den ordningen har ett mönster som har kommit av uppfostran, traditioner och det sociala livet som kräver en viss balans för att kunna fungera. Det är inte ofta man sätter sig ner och ifrågasätter sina val för ofta är man inte medveten om att man gör val, hela tiden.
- Ungdomarna är så viktiga, det förstår de inte själva, fortsatte professorn. På sätt och vis har de känslan av att de är i en viktig period i sitt liv, men de ser inte på vilket sätt. Det är därför de ifrågasätter allting i hela sin omgivning för att få någon klarhet hur de själva vill att livets inriktning ska vara.
- Ja, säger jag och håller med. Ungdomsåren är mycket jobbiga och det är sällan som man vill ha hjälp med att styra sitt liv, det enda man vill ha är ett öra som lyssnar och starka vuxna som står stadigt när man ifrågasätter hur de har valt att leva.
Vi fortsatte diskussionen länge. Och när jag lämnade professorn så fortsatte mina tankar att snurra runt. Hur ofta tänkte jag inte ”Så ska jag aldrig göra mot mina barn”. De löftena höll jag säkert, men jag vet att jag gjorde andra fel som mina barn kanske tänker samma tanke, ”så ska jag aldrig göra mot mina barn”. Men det är så mycket man gör bara för att, man brukar göra så, man tror att man ska göra så, har inga andra alternativ. Traditioner, arv och sociala regler har starkare grepp om oss än vi ser och kanske vill se.
Men ibland händer det att man tar ett nytt spår i livet och om man gör det bör man veta att man kommer att möta mycket motstånd. Det är jobbigt att ändra på vanor och det krävs både tankemöda, energi och framför allt mod. Man blir ifrågasatt, utan att det är något fel på de nya vanorna, men man blir ifrågasatt för på något sätt har man ju bevisat att det gamla inte dög. Man blir en avvikare och det är svårt för en del att acceptera. Att bryta ny mark är både jobbigt och hårt, och det är tungt att gå och ständigt hitta nya vägar. Men det är så härligt befriande när du kan stå där, ha litat på dig själv, din intuition och veta att det är rätt väg, rätt sätt du valt att leva på
Den här berättelsen var en sortering av mina funderingar kring att ha en långsiktig strategi. Professorn är kanske mitt alter ego, eller så är han en klok figur. Eller så kanske han är den person som jag önskar att jag kunde vara, att inte bry mig så mycket om ytan på en människa utan bara se det inre.