söndag 4 september 2011

Det bästa

”Jag lärde mig att gå dit jag måste gå” är ett citat ur en bok jag en gång läste. Ur vilken bok citatet är hämtat från har jag glömt men citatet fick mig att tänka. Är det så jag har levt, att jag gick dit jag var tvungen att gå, in i fållan av utbildning, jobb och att stänga av den inre längtan som hela tiden pockade på.
Jag känner mig vilsen i mig själv. Visserligen vet jag vem jag är, det är inte så att jag har tappat orienteringen, men jag känner mig vilsen och utanför. Jag hatar att känna mig utanför. Att vara exkluderad, det är den värsta känslan. Få höra till och vara hemma i sig själv är den ljuvliga tillvaron jag längtar efter. Då, när man är där, kan man bejaka sig. Bejaka sin passion, våga lyfta fram den, titta på den och bestämma sig för att NU, nu går jag. NU låter jag min passion få flöda. NU bestämmer jag vad min tid ska användas till. NU börjar jag leva det liv som har pockat på insidan och längtat efter att få komma fram. NU!

Det är det här jag tänker på när jag ligger i min säng en morgon och tar påtåren samtidigt som jag bläddrar i tidskriften Gods- och Gårdar. Många vackra hus med vackra trädgårdar. Men där är också människor som vågar bejaka sina drömmar. De vågar uttrycka sin glädje över det de har fått. En vacker trädgård, som innebär mycket arbete men som ger mycket tillbaka. Vackra rum med vackra möbler och gardinuppsättningar. Vi kan hämta mycket inspiration till egna inredningar, men där är också dessa människor som har en passion och vågar leva ut den. Det är det jag ser mellan raderna i texten och mellan bilderna.

6 kommentarer:

  1. Vi längtar nog alla efter att hitta vårt sanna jag och ibland kan det vara svårt att urskilja bland alla de "jag" man samlat på sig. Tänkvärd text...men jag skriver nog hellre om trädgårdar och gardinuppsättningar än att hålla på med det irl..:-)

    SvaraRadera
  2. Jag är lite kluven till passionen för heminredning och trädgårdar. Att det finns människor som älskar det, tvivlar jag inte på, men det blir lätt ett måste även för andra som inte är så intresserade.

    Din text väcker tankar.

    SvaraRadera
  3. Håller med Kalle Byx.. Kanon..!
    Jag känner annars ibland att det man letar efter lär man aldrig hitta. Men det gäller att kunna använda det man hittar istället

    SvaraRadera
  4. Jag måste nog också lära mig läsa mellan raderna i sådana magasin. För jag ser nämligen bara samma reportage hela tiden. ;)

    SvaraRadera
  5. På jobbet är det någon som ofta lämnar Gods och Gårdar som "allmängods", för alla att läsa.

    Alltid lyckliga människor som gör lyckliga saker med sina lyckliga familjer i sina lyckliga hus och lyckliga trädgårdar, och lyckliga journalister får skriva lycklig journalistik.

    Eller?

    Är alla så förbannat lyckliga hela tiden? Vilket jobb man isf måste lägga ned, ja, man ska ha det perfekta huset och den perfekta trädgården (som man givetvis spendera timmar med att ta hand om) man ska ha den perfekta partnern och det perfekta jobbet (som man givetvis spenderar timmar att ta hand om), man ska ha den perfekta ekologiska livsstilen och springa lidingöloppet flera gånger om dygnet, man ska träna dagligen, och framförallt ska man äta gott och njuta av livet.

    Eller hur var det nu?

    (vilken tidning är det som säger att man ska ta sig tid att lyssna innåt, hitta sin egen röst och må bra i det man gör, vad man än gör?)

    SvaraRadera