Dåligt väder, men skönt inomhus! Det är tur att jag inte har en hund som måste gå ut för att göra sina behov utan kan sitta här inne och filosofera i min självvalda tystnad. Men å andra sidan skulle jag behöva gå ut för att få mitt behov mättat. Behov av frisk luft, syre till kroppen och anstränga musklerna lite grand. Men det är skönt att det är dåligt väder så jag kan sitta här utan att känna mig piskad att gå ut. I och för sig skulle jag behöva gå ut och piska mattorna men det får bli en annan dag. I stället sätter jag mig i fåtöljen och stickar lite på koftan jag håller på med och ser i fantasin hur mitt barnbarn kommer att se ut i den. Jag hoppas att den blir bra. Varm blir den nog av ullen i garnet, sådant rymmer mig med glädje och tillfredsställelse, så vem behöver städa en sådan här dag?
Här kommer mitt inlägg Det rutiga uppdraget:)
En tant jag kände för länge sedan hade en hund som hon kallade Rutan. Den hade naturligtvis ett annat, ett mycket svårare namn enligt stamtavlan, men det gick inte att uttala så det blev helt kort Rutan. Rutan var en hund som fyllde sitt namn med stolthet. Alltid när hon skulle till och släppa på trycket så gick hon omkring i en fyrkant. Det spelade ingen roll vilket av behoven som skulle uträttas i buskarna, det var alltid en promenad i en god stund och då i en väl avvägd fyrkant. Alla andra hundar springer om kring i en cirkel som blir allt snävare innan leveransen kommer, men inte Rutan. Hon var trogen sitt namn och höll konsten högre än instinkten. Rutan var också trogen sin matte och de två blev allt mer lika varandra. Om Rutan anpassade sig till min tant eller om det var tvärtom har jag ingen aning om. Men de var ett vackert par och när man såg de båda gå på promenad så var det med ett gillande jag kunde iaktta den guppande rutiga hatten på tantens huvud.
