Mormor också

För två veckor sedan blev jag mormor. En liten välskapt pojke kom äntligen till världen. En söt liten Plutt som både har humör och styrka men verkar också mycket nöjd med tillvaron. Varje gång ett barn föds blir jag så förundrad. Allt är så perfekt, allt finns där men är så smått, alla tår, fingrar och naglar. En helt ny människa tar plats ibland oss. Tankarna går bakåt till de egna minnena om graviditet och förlossning och jag minns både smärtan och glädjen. Tankarna går också framåt och inom mig kan jag se denna lilla parvel springa omkring och busa och jag hör glada skratt. Jag är så tacksam att allt har gått bra och att jag nu även har en dotterson. Jag börjar också förstå vad man menar med livets efterrätt.