lördag 20 mars 2010

Utmaning 79 – Om flit

I natt blev jag farmor. En liten flicka visade sig för första gången. En pytte-liten tjej som är den sötaste söta. Allt har gått bra. Mamman mår efter omständigheterna bra och pappan är så lycklig.
Vid sådana här tillfällen blir man så förundrad av att det föds en liten människa som ska få plats bland oss andra. Det känns så stort och man blir så ödmjuk. Varje människa är ett under och vi kommer så värnlösa till världen och behöver hjälp med precis allting. Som en nyfödd måste vi förlita oss på de vuxna och är så hjälplösa. Nu börjar ett nytt kapitel för denna lilla familj och jag tänker tillbaka på mina egna underverk. Då, när det första barnet föddes, var jag uppe i allt det praktiska. Det var så mycket jag skulle göra och sköta om och visst njöt jag, men jag var också så fruktansvärt trött. Nu däremot tänker jag njuta av detta lilla liv och bara glädja mig. Inte bekymra mig för allt möjligt utan lämna fliten till nästa generation. Det är en fördel med att få barnbarn.