Annica hade inga svårigheter med att gå upp på morgnarna, särskilt på måndagar. Då var det skola igen. Fröken var så snäll, ibland var hon arg, men Annica förstod att det måste hon vara för så där som Per gjorde får man inte göra i skolan. Per var alltid jobbig. Han pratade, busade och ville att alla skulle skratta åt honom och det gjorde många av de där busiga killarna. Fröken fick säga åt honom varje lektion. Men Per var aldrig elak mot någon, han retades lite men han var inte dum eller elak. Det var bara så svårt för honom att hålla tyst. Det var som om det kröp i honom, han kunde inte sitta stilla. Alla suckade när han satte igång, utom de busiga killarna förstås. De tyckte Per var jätterolig. Annica tyckte om att sitta och skriva fint, att räkna och att läsa. Det var svårt många gånger och flera flickor i klassen var jätteduktiga. Några pojkar var också duktiga men det var nog bara tre stycken. Annica var lite blyg för de där duktiga pojkarna och flickorna. Hon blev lite osäker när hon var nära dem.
Men trots det var det roligt i skolan. Annica tyckte det gick riktigt bra. Hon var en glad liten flicka som tyckte om många saker, men hon tyckte inte om att man retades. Det kröp inne i henne när någon retade någon annan. Det spelade ingen roll vem som retade vem. Annica tyckte det var en otäck känsla, bara det att någon retades. Det störde så mycket i klassen. Det var roligare om alla var sams.
En dag berättade Annicas mamma att hon var tvungen att opereras och skulle åka in på sjukhuset och vara borta flera dagar. Eftersom pappa jobbade kunde han inte passa Annica och hennes lillasyster som var två år. Därför hade mamma sett till att det skulle komma en tant som hette Signe och passa dem. Tant Signe var en hemsjuksyster som åkte hem till familjer där mamman måste åka in på sjukhus.
Den första måndagen tant Signe var hos familjen följde hon med Annica till skolan. Lillasyster var med och satt i vagnen. Annica tyckte det var spännande att visa barnen i skolan att de hade en hemsjuksyster hemma. Tant Signe hade en uniform på sig så man såg att det inte var en vanlig tant. När det kom fram till skolan var det lång tid kvar till det skulle ringa in. Alla barnen som var på skolgården kom rusande emot dem och undrade vem det var Annica hade med sig. De frågade och frågade och tant Signe svarade på alla barnens frågor. Rätt var det var började hon busa med pojkarna och så började de kasta lösa snöbollar på varandra. När de senare kom in i klassrummet sa alla till Annica: ”Vilken jättesnäll hemsjuksyster du har”. Annica blev så glad och mådde så bra på insidan. Trots att hon saknade sin mamma jättemycket så hjälpte det med att tant Signe var där och tog hand om dem. Hon kände sig då också lite speciell i klassen. Det blev alldeles varmt inuti henne. Hon började känna sig lite mer säker i klassen och den där osäkerheten började försvinna mer och mer, för att en dag vara helt borta.
Per växte upp som vi alla gör och startade ett företag och utbildade företagsledare och chefer i motivation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar