Något typiskt svenskt – då tänker jag på blåbär
När jag tänker på Sverige och svensk ser jag mig själv som ung tonåring, när vi var i skogarna runt omkring och plockade blåbär. Vi plockade hinkvis med blåbär. Det bästa var att plocka i små burkar och sedan hälla över dem i en större hink. Det kändes som att det gick fortare då. Vi gick där böjda bland träden och såg bara blåa runda bär. Plockade ett och ett, med fingrar som blev blåare och blåare. I början slank en och annan in i munnen men ju närmare dagens slut, ju mer fokuserad på att plocka färdigt blev jag. Många drömmar och tankar hann flyga in och ut i hjärnan. Vad skulle jag bli när jag blev stor, alla mina tankar på Honom, han som aldrig såg mig, eller hur knäpp pappa var. Allt tumlade omkring i min hjärna medan blåbärshinken fylldes.
Jag tänkte också på alla dessa tjejer som visste precis att de hade rätt i allt. De hade åsikter som var hur knasiga som helst, men de vågade tala ut dem. Jag förstod aldrig hur de vågade avslöja sig så. Det kunde jag grubbla på i blåbärslandet.
Sedan var det gott med blåbärssylt till pannkakorna och att det var nyttigt tänkte man inte på. Sverige var tryggt så vi tänkte aldrig på om vi åt något olämpligt eller giftigt. Sverige var rent och då var maten det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar