Att åstadkomma något

Gör som du vill! Skrek hon, mamman. Annica hade vunnit men visste inte vad hon skulle göra. Striden hade bara varit rolig så länge det var en strid. Nu var det bara tomt. Gör som du vill hade mamma sagt. Men vad ville Annica? Vad skulle hon göra?
Kompisarna hade tjatat på henne att hon skulle följa med på bio. Det var ju ändå lördag och vad skulle de annars göra? Att vara hemma skulle bara vara dötråkigt och inget man kunde berätta om på måndag i plugget. Att ha varit i stan och kollat på bio var i alla fall bättre än inget. Annica visste att mamma inte tyckte om att hon åkte in till stan eller i alla fall inte att hon var ute så sent. Dessutom så var hon tvungen att gå sista biten från busshållplatsen och ensam eftersom kompisarna bodde längre ner på gatan och skulle åka en hållplats till. Egentligen hade hon inte råd att hänga med. Veckopengen var inte så stor, gick hon på bio hade hon inga mer pengar på en hel vecka.
Gör som du vill hade ju mamma sagt, så nu kunde hon inte skylla på henne för att säga att hon inte kunde följa med. Det hade varit bättre om inte mamma hade gett upp utan gett henne ett förbud. Då hade hon kunnat få kompisarnas medlidande men nu måste hon stå där själv och säga att hon inte vill. Hon måste ta det ansvaret själv. För hon vill egentligen inte gå på bio. Det är bättre att hon sitter barnvakt till Sofia så att hennes mamma och pappa kan gå på bio. Då kan hon få en hundralapp eller vad de tänker betala henne och det kan hon sätta undan till den stora drömmen.
Nej, hon skulle säga nej till kompisarna och säga som det var, hon har inte råd och dessutom skulle hon säga att hon ska vara barnvakt. Till nästa vinter har hon nog råd att köpa den där snygga jackan som hon har drömt om så länge. Det här kändes bra, då gjorde hon något i stället för att bara slösa.