Hur minns vi året som snart är förbi

Sitter här vid min dator och borde skriva på boken. Det tar emot och förmodligen har det med att göra att jag inte har skrivit regelbundet. Jag har märkt att det regelbundna skrivande har en viktig betydelse när man ska åstadkomma något som tar en längre tid. Ja, jag vet att alla som skriver ger det rådet till blivande författare och särskilt när man ska skriva romaner. Men när man som jag skriver om något speciellt, som min faktabok, så är det inte så att det bara flyter på. Det är en del letande efter just fakta som hackar sönder skrivandet. Det är mitt minne just nu om året som har gått. Ett hackat skrivande; kan det vara något?
Annars har året inneburit mycket glädje. Familjen är utökad med två små barnbarn till mig. Jag har ju blivit både farmor och mormor och det är en glädje utöver det vanliga, en läkande glädje. Jag känner mig rik och ödmjuk och undrar över hur dessa små kommer att möta sin framtid. Redan nu kan man skönja deras personliga egenskaper och det ska bli spännande att se hur de utvecklas.
Vad ska man minnas? Det svåra eller det roliga. Man vinner inga segrar utan att har stridit och ska man komma ihåg segrarna så måste man ha varit igenom svårigheter. Ska man då minnas svårigheterna eller ska man minnas glädjen över de segrar man kan rada upp? Jag jobbar för att glömma det svåra, samtidigt som jag vill komma ihåg för att inte hamna i samma soppa igen. En balansgång i själens rum att inte glömma det goda men komma ihåg det dåliga så pass mycket så man inte gör samma dumheter igen. För dumheter gör man och svårigheter hamnar man i, men hur man tar sig ur dem avgör om minnet av det blir svårt eller roligt.
Så här djupa blir mina tankar en sådan här dag när det är grått och kallt ute. Taken på husen utanför fönstret dignar av snö och träden är vackert snöklädda de också, sett så här inifrån värmen.
Önskar alla ett Gott Nytt År och alla på skrivpuffen och särskilt dig Ann ett härligt skrivande år.