torsdag 5 augusti 2010

Utmaning 216 – Att skriva


Agatha Christie i skrivartagen

Längtan att skriva finns där hela tiden. Frågan är hur jag ska mätta den hunger som finns inom mig. Så fort jag närmar mig mitt skrivarcentrum inom mig så är det så många saker som pockar på. Först måste jag göra än det ena, än det andra. När är jag vuxen nog att bestämma tid och plats att bara sitta och skriva? Jag kommer ihåg den känsla jag hade när jag satt i ett ljudisolerat rum. Jag vet inte om jag har berättat det förut här på bloggen. I så fall blir det en upprepning nu. Vi var ca 10 stycken som skulle göra ett test. Många intressanta frågor hade vi att ta ställning till. Allt var på tid, naturligtvis, och vi skulle göra vårt bästa för nu skulle vi utvärderas och våra styrkor, svagheter och intelligens skulle mätas. Men det är inte det som jag har som minne utan denna glädje i att vara koncentrerad på endast en sak. Testet i det här fallet. Jag undrar för mig själv om det är det tillståndet jag längtar efter. Det var så tyst, lugnt och koncentrerat.

Samma sak är det när jag ser på en del TV-program. Som igår, när det var en Agatha Christie-deckare, Miss Marple. Jag gillar dessa gamla deckare. Visserligen handlar allt om mord men det är en förutsättning för att kunna berätta om olika karaktärer och miljöer. Och det är miljöerna jag är så förtjust i. När jag ser dessa gamla engelska hus så kliar det i mina skrivarnerver. Jag vill åka dit och hyra ett sådant hus och sitta i lugn och ro och bara skriva.

Kan dessa ”längtor” ha med varandra att göra? Jag tror det. En inspirerande miljö, långt bortifrån min egen och isoleringen från omvärlden. Ska det vara så svårt att få till det här och nu?
Hur resultatet var från testet? Inga överraskningar. Jag känner mig själv ganska bra, vet att jag börjar bli alltför inriktad på detaljer när jag är stressad och lite annat, men jag var intelligentare än jag trodde att jag var. Och det var ju en överraskning! Vad jag nu ska med det till? Gåvor som man inte använder torkar in, eller är det inte så? Så därför måste jag få den där isolerade tillvaron i det engelska vackra huset. Tänk vilken bok det kunde födas där?

1 kommentar:

  1. Jo visst är det konstigt. Att man måste göra än det ena, än det andra. Precis när man ska skriva. Kanske vi bor i fel hus.

    SvaraRadera