Skräp

Sitter här på jobbet efter tre veckors semester. De tre veckorna har varit fyllda av liv och meningsfulla sysselsättningar. Har skrivit en del på min bok, vilket har varit riktigt lyckat och viktigt. Är nöjd med att jag har fått hjälp att hitta faktainformation och framför allt, fått styrkan att sitta kvar på stolen tills dagens arbete har varit klart. Det är en seger för mig. Men det vikigaste som har hänt under semestern har varit att jag har haft tid för mina barnbarn. De är ju så små så de har inte kunnat njuta lika mycket som jag, men en dag kommer de tycka att det är roligt att komma till mig, farmor och mormor. Sedan har jag också hunnit med sådant som har hängt över mig. Sådant där pyssel som tar tid och som man sällan prioriterar i vardagen. Det är så skönt att ha blivit av med det. Dessutom har jag haft tid att styrketräna i lugn och ro och fått upp kraften i armar och ben. Så härligt!
Vad har detta med skräp att göra? Jo, jag sitter här på jobbet och funderar på vad jag ska göra av alla dessa dokument som tidigare har varit så vikiga. Just för tillfället känns det mer som skräp och inte något som tillhör det väsentliga i livet. Semester brukar ha den effekten på mig, och förmodligen på många fler. Det vikiga som sker omkring oss är det som rör hemmet och de närmaste, allt annat kan upplevas som skräp. Man kommer till jobbet och leker kontor! Men snart har detta skräp hunnit bli viktiga dokument ska upp till beslut innan de måste arkiveras enligt arkivförordningar. Viktiga beslut som i slutänden berör andra människor. Men just nu känns dessa väldigt långt borta och för tillfället har de i min tankevärld förvandlats till skräp.