Det är märkligt vad själslig trötthet tar mycket energi. Under en lång tid har jag varit så fruktansvärt trött att det bara har funnits plats för jobb, mat och sedan ligga framför TVn och zappat mellan olika program. Har inte tyckt att det var något program som var tillräckligt roligt för att ödsla tid på. Kan man kalla det en depression? Njae, kanske en light-variant. Depressioner är allvarliga saker och ska inte förenklas eller användas slarvigt, men ibland kan det kännas som att en lätt depression står och knackar på dörren och vill in. Man gör allt för att förhindra att det bryter ut som om det vore en förkylning.
Jag har under denna tid inte skrivit några blogginlägg och inte kommit med några egna alster på Ann Ljungbergs skrivpuffar. Har däremot varit inne och läst några av andras inlägg och varit avundsjuk på kraften och förmågan. Det här låter som: Tyck synd om mig nu! Men så menar jag inte. Det är faktiskt bara skönt att inte alltid vara så duktig utan kunna erkänna att just nu är jag inte riktigt alert och är med. Därför känns det extra skönt att skrivlusten håller på att komma tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar