Skrivarkurs i London

Är hemma igen efter kursen i London. Det är det bästa jag gjort för min egen personliga del. Att gå en skrivarkurs för Ann Ljungberg och att vara i London, båda samtidigt. Härligt, härligt och fantastiskt roligt. Inte nog med att vi fick hjälp med våra alster och kom en bit framåt i skrivandet utan vi hade en god kontakt med varandra i gruppen. Jag tränade mig i att skriva sådant jag inte skrivit tidigare, läsa upp det och beundra de andras texter. En kurs som stärker självförtroendet och som har gett mig en puff framåt. Det har varit så givande att få diskutera det som jag just nu arbetar med. Vi har också fått verktyg att använda till texterna och så samtalen med Ann som betyder så mycket. Jag tar mitt skrivande på ett större allvar nu än innan jag åkte. Det är som det jag gör är viktigt och den känslan lyfter mig.
Jag är så nöjd och glad att jag var där. Så nu gäller det bara att fortsätta.

Dumheten

Hmmm dumhet jag! Vad gör man med den? Och egoismens törstande krav som aldrig tycks mättas. Den tillåts ta vilken form som helst och får allt fler anhängare. Jag har bestämt mig för att vända ryggen till, det gör ibland alldeles för ont, och i stället ägna mig åt det jag ska göra. Pratar med dem jag når runt omkring mig och vara den jag är.

Tyvärr har jag varit alldeles för trött denna höst, eller kanske till och med hela året, jag kommer inte ihåg hur länge det har varat. Minnet är alltmer selektivt för att göra det där lilla extra som gör att det är spännande att finnas till.

Romankurs i London

Skrock 1: Det är ju fredagen den 13 idag och förknippas med otur och annat dåligt. Men ända sedan jag i årskurs 8 fick alla rätt på en provräkning, som vi skrev just en fredag den 13, så har jag tur en sådan dag. Alltså är detta min turdag.

Skrock 2: Hade först anmält mig till Fackboksverkstan i London, men eftersom vi inte blev tillräckligt många så hoppar jag på Romankursen i stället. Jag ser verkligen fram emot att få sätta mig ner och insupa all kunskap och träffa lika skrivsugna som jag. Om jag trodde på skrock, för att nu anknyta till dagens puff, så kan jag ju dra stora växlar på denna förändring. Kommer det att bli en roman i stället? Kommer det kanske att bli en dramatiserad dokumentärskildring över tid, eller är det helt enkelt så att jag skriver min bok och all kunskap är välkommen? Jag vet inte om det är London som hägrar eller om det är just detta ovanliga att jag åker på semester och gör något speciellt. Lockelsen finns nog i alltihop. Resan, ägna mig åt min hobby, nya bekantskaper, äventyr och en storstad som väntar. Och med min syn på skrock så kommer det bli succé.

Sakta mod

Vilken dag jag har haft. Ingenting har fungerat, farten har varit på noll och inspirationen var på fika hos någon kompis lång bort i stan. En sådan där dag som känns som en parentes. Saktmod är det verkligen inte men däremot sakta mod. Det har gått sakta idag och modet var ur funktion. Vad gör man åt sådana här dagar? Behöver man dem? Tur att tvättmaskinen fungerar så ”jag” fick någon gjort. Ja, nu orkar jag inte skriva mer. Kanske bättre i morgon.

Fortsätta blogga

Jag skaffade mig en domänadress med ett enkelt namn för att det skulle vara lätt att komma ihåg. Eftersom jag har en Mac, som jag för övrigt är mycket nöjd med, så använde jag iWeb för att göra min hemsida. Det är visserligen enkelt att få till dessa sidor, men jag tycker de blir stela och jag kan inte få till det som jag önskar. Därför fortsätter jag nog med bloggarna här på blogspot.com.

Är det någon som kan berätta om vilken skillnad en hemsida gör och jämföra den med bloggen? Jag vill ha en vacker hemsida och gärna med musik som gör att man tycker om att gå in på sidan och läsa det jag lägger ut. När det inte blev som jag hade tänkt mig gav jag upp och hoppas på att hitta något som fungerar för mig. Jag är inte så där jätteduktig på att hantera dessa intenet-baserade verktyg, men vill så gärna. Jag fortsätter därför med mina bloggar tills jag får hjälp eller hittar en lösning som jag tycker är bra.
Men har du något förslag på hur jag kan göra så är jag tacksam för idéer.

Medvind och motvind

En drake lyfter i motvind men när den väl svävar högt uppe i det blå är det medvind som behövs för att man ska fortsätta framåt på den höga väg man har kommit till. Båda vindriktningarna behövs för att man ska nå resultat. Kom ihåg det när det känns motigt. Det är då du är i motvind som du kan åstadkomma oväntade resultat. Då anstränger du dig till det yttersta och det är då du ser vilka resurser du besitter. Du kommer att bli överraskad av resultaten.
”

Så är det 2012 och Medvind

Den första puff jag skriver på läääääänge är alltså om Medvind. En bra början på ett nytt år. Jag beställer medvind för det här året. Förra året var ett trögt år för mitt skrivande och jag måste säga att det även var ett trögt år för min hälsa. Mitt hjärta har börjat krångla igen och jag har åter fått kärlkramp trots en stor operation 2008. Jag kände mig därför inte så pigg på att skriva, eller om det är så att kreativiteten flödar mer när man mår bra. Naturligtvis är det olika hos oss önskeförfattare, men hos mig tog det stopp. Men nu är jag tillbaka till tangenterna och trivs i mitt lilla krypin där jag skriver.

Jag anmälde mig till Fackboksverkstad i London nu i början på februari, men Ann skickade ett mejl och förvarnade om att det inte var så många som har anmält sig. Trist tycker jag för jag ville verkligan åka till London av flera skäl. Dels så behöver jag drillas i konsten och få nya infallsvinklar, men också önskade jag mig en gemenskap, att få prata böcker och skrivandets våndor. Jag tror ju att jag är alldeles ensam med mina skrivarkramper men inser ju med hjärnan att det inte är så. Men ensamheten har så långa klor så ibland känner man sig (eller jag känner mig) så förtvivlat ensam i skrivarboden. Dessutom ville jag för mig själv bevisa att jag klarar mig ensam utomlands trots alla hälsoproblem. Dessa kan få en att känna sig som en bebis som alltid måste ha någon i närheten ”ifall” något händer. Man måste ta sig ut ur sin bekvämlighetszon och känna att vuxenskapet bär en. Så när nu inte Londonkursen blev av så får jag försöka hitta något annat.

Men jag känner ändå, trots allt motstånd, att jag har medvind. Visst har jag?

Skrivadventskalendern gav oss uppmaning att sätta upp mål för skrivandet och det har jag gjort för mig själv. I alla fall mentalt, men ska skriva ner det så att jag kan pricka av vartefter jag blir klar. Det och tidningen Skriva får dra mig framåt i medvinden.

Jag säger lycka till, till mig själv och till alla er som finns där ute i cyberrymden och som läser det här.
God fortsättning på det underbara år vi har framför oss. 364 oskrivna dagar har vi kvar att fylla.