Nu är det bråttom, jag ser ingenting förutom vägen. Jag är helt koncentrerad på att inte råka ut för någonting som kommer att försena mig. Blicken är fäst långt fram på vägbanan. Skogen jag åker igenom svischar förbi utan att jag lägger märke till om det är löv- eller barrskog. Tack och lov är det ingen som är ute på vägarna vid den här tiden. Det är som att jag åker genom en mjuk, tydlig tunnel. Jag är säker på att jag hinner nu. Jag älskar den här vägen. Den är så vänlig att köra och när jag har mindre bråttom är den riktigt njutbar. Om du skulle köra här någon gång så finns det en liten möjlighet att parkera bilen lite längre fram och stanna till en stund. Är det vackert väder så har du en underbar utsikt över den lilla byn som ligger alldeles strax nedanför. Och du har en härlig utsikt och ser långt ut över havet.
Den här bilden väcker så många tankar och fantasin flödar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar