Utmaning 43 - 12 februari

Något jag önskade mig hett när du var liten men aldrig fick.

Ett piano! Jag ville så gärna ha ett piano. Men jag fick aldrig något. Jag är ju inte särskilt musikalisk och skulle väl passa in i ”kören för alla dem som inte kan sjunga”. Men här i denna berättelse står ju pianot jag alltid drömt om. Vitt, vackert, med svarta och vita tangenter. Det var en dröm att få trycka ner den ena tangenten efter den andra. Tänk att man kan få till en vacker melodi, eller en hotfull, skrämmande varningssång ur dessa vackra ”tänder”. Jag sitter där på pianostolen och förundras, våndas och klinkar. Läxan som jag har till nästa lektion är svår. Jag får inte till den, har aldrig hört melodin förut och vet alltså inte hur fort eller sakta jag ska spela på de vita och de svarta. Balkongdörren står öppen och plötsligt hör jag grannens radio spela min melodi. Den jag övar på: Åh, är det så det ska låta? tänker jag och härmar efter bästa förmåga. Plötsligt lossnar det och jag glider in i musiken och spelar så ljuvligt att fåglarna kommer och sätter sig på fönsterbläcket. Jag känner musiken genom mina fingrar, upp genom hjärtat och ut genom munnen. Jag nynnar, vaggar lätt, sluter ögonen och är musiken. Vilken underbar dröm.