Komponera

Sommaren var förbi och vi kom tillbaka från semestrarna och jobbet hade blivit en vardag igen. Hösten var här och vi saknade varandra. Då, behövde vi få träffas och rå om varandra ett tag. Varför har inte vi thanksgiving här som en tradition och firar allt det fina vi har här i landet? Att vi mår bra, får äta mat varje dag och få ha varandra kvar i livet. Vi ville träffas, glädja oss åt det vi har och känna oss tacksamma.
Barnens familjer och nära vänner till oss alla bestämde oss för att ha en höstmiddag tillsammans. Hösten är en sådan härlig årstid så jag ville verkligen göra något speciellt. Vi skulle äta lite libanesiskt, många små maträtter så att alla fick något som de verkligen tyckte om. I flera veckor funderade jag bara på dukningen. Jag plockade vackra äpplen på träd som växte fritt, rönnbär, vackra löv och så måste vi ha några kvistar kärleksört. Min sonhustru vek vacker av servetter i olika färger mina döttrar hjälpte till med maten, sonen och svärsonen hittade också områden att ansvara för, som dricka till maten exempelvis. Vännerna hade med sig hembakat. Det var så härligt att hjälpa till att få en härlig stund tillsammans. Vi njöt verkligen av alla vackra färger, den goda maten och varandra. När jag ser på bilderna från den kvällen, det vackert dekorerade bordet minns jag den värme vi kände den kvällen.