Det finns en tomhet inom mig som jag inte har vetat hur det ska fyllas men när jag läste BettyB:s skrivpuff idag, såg jag mitt vakuum i ett nytt ljus. Naturligtvis så är det min pappas omfamning jag saknar. Den person som jag aldrig förstod vad han gjorde i vår familj. Han som inte fanns till för oss utan spelade "Allan" inför alla andra och köpte presenter till dem som inte ingick i vår familj. Det jag saknar är den famn som var avsedd för mig och min syster men som aldrig brukades till sitt rätta syfte.
Jag saknar den tryggheten som den skulle ge. Tänk om jag hade vetat för länge sedan att det var det som fattades mig. Nu är det för sent, han finns inte mer.

Det är inte försent, det viktigaste är ju att du faktiskt förstår vad din tomhet består av när den kommer till dig. Det är då du kan så småningom släppa den och lägga det bakom dig. Jag tror att det är många som känner just såhär pga sina fäder, tyvärr.
SvaraRaderaBerördes speciellt av "köpte presenter till dem som inte ingick i vår familj", kanske för att jag gör en egen tolkning av det, både bokstavligt och bildligt.
SvaraRaderaKan känna igen-inte samma smärta men liknande. Bra och mycket gripande text.
SvaraRaderaFint och insiktsfullt skrivet. Jag gillar framförallt dina tre första meningar.
SvaraRaderaKänner igen det här delvis. Ibland längtar man så mycket att hjärtat förtränger det onda som hänt.
SvaraRaderamycket, mycket stark text
Det hjälper lite att förstå vad det handlar om.
SvaraRadera