Det är en rar liten familj, sonen deras är drygt ett år och när han kommer hittar han, som alla andra barn gör, direkt till favoritrummet och till favoritskåpet i köket. Där ska skålen med den lilla vispen stå och i favoritrummet ska alla leksaker ligga på sängen och i den lilla korgen. Familjen fungerar som mina egna barn. Hämtar i skåpen och lådorna det de behöver, tar med sig mat och bjuder på. Det är helt fantastiskt att få rå om en familj som jag inte visste var på väg in i min egen familj. När vi då är samlade allihop blir vi väldigt många. Jag har ju alltid velat ha fem barn men det blev tre och därför har jag väl plats för fler. När vi sitter tillsammans runt matbordet alla mina barn med familjer så blir jag alltid så varm om hjärtat. Det är en rikedom som inte kan mätas i pengar.
Värmen i historien är det inget fel på och jag gillar verkligen detaljerna (som vispen). Prosan kunde dock ha mer flyt och det känns som om du svänger mellan att tilltala läsaren direkt ("eller hur?") och att berätta med större avstånd ("tänker jag med ett leende").
SvaraRaderaJag känner mig inbjuden i din privata sfär och tackar för förtroendet.
SvaraRaderaEn fin varm berättelse som vittnar om äkta människokärlek
Jag tycker du beskriver så väl att det är relationerna med människor omkring oss som är det viktiga i livet, som ger oss så mycket och berikar våra liv.
SvaraRaderaFinns det hjärterum så finns det stjärterum.
SvaraRaderaSjälv är jag född i en storfamilj.
fint beskrivet. Saknar känslan och blir lite vemodig. Våran familj krymper...
SvaraRaderaFint skrivet, den sprider värmen från din text till läsaren, jag blev glad av den =)
SvaraRadera