Skrivarkurs i London

Är hemma igen efter kursen i London. Det är det bästa jag gjort för min egen personliga del. Att gå en skrivarkurs för Ann Ljungberg och att vara i London, båda samtidigt. Härligt, härligt och fantastiskt roligt. Inte nog med att vi fick hjälp med våra alster och kom en bit framåt i skrivandet utan vi hade en god kontakt med varandra i gruppen. Jag tränade mig i att skriva sådant jag inte skrivit tidigare, läsa upp det och beundra de andras texter. En kurs som stärker självförtroendet och som har gett mig en puff framåt. Det har varit så givande att få diskutera det som jag just nu arbetar med. Vi har också fått verktyg att använda till texterna och så samtalen med Ann som betyder så mycket. Jag tar mitt skrivande på ett större allvar nu än innan jag åkte. Det är som det jag gör är viktigt och den känslan lyfter mig.
Jag är så nöjd och glad att jag var där. Så nu gäller det bara att fortsätta.

Dumheten

Hmmm dumhet jag! Vad gör man med den? Och egoismens törstande krav som aldrig tycks mättas. Den tillåts ta vilken form som helst och får allt fler anhängare. Jag har bestämt mig för att vända ryggen till, det gör ibland alldeles för ont, och i stället ägna mig åt det jag ska göra. Pratar med dem jag når runt omkring mig och vara den jag är.

Tyvärr har jag varit alldeles för trött denna höst, eller kanske till och med hela året, jag kommer inte ihåg hur länge det har varat. Minnet är alltmer selektivt för att göra det där lilla extra som gör att det är spännande att finnas till.